fredag 30 januari 2015

Fredagsreflektion 30 Januari

Den här veckan har vi läst en text av två gubbar som heter Bolton och Grussin och gjort en uppgift utifrån det. Eftersom jag presenterade uppgiften i det förra inlägget kommer här min tolkning av deras text och lite funderingar kring de olika begreppen som de skriver om.

Remediering:
När ett nytt medium lånar från eller försöker efterlikna ett gammalt, som datorspel som snarare försöker efterlikna tv än verkligheten. Eller tvärtom, att tv lånar från datorteknik. Alla medier har en relation till varandra och påverkar varandra på olika sätt. All mediering är remediering, påstår B&G, i alla fall just nu, i den tid då de befinner sig. Vilket i och för sig är 1999 då texten är skriven men jag tror de skulle säga samma sak idag. Remediering kan också göras av ett specifikt verk, att man tar ett visst innehåll och presenterar det på ett nytt sätt. Det kan man göra i samma medium eller i ett nytt, som när man filmatiserar en bok.

Direkt mediering:
Innebär att man strävar efter att likna verkligheten så mycket att man inte lägger märke till själva mediet. Mediet blir transparent, man ser igenom det utan att tänka på det och upplever en illusion av direkthet. Ett äldre exempel på detta är oljemåleri, där man velat få det att likna verkligheten så mycket som möjligt genom att använda centralperpektiv och försöka dölja penseldragen. Målningen ska inte ses som måleri utan som ett fönster som visar en verklighet. Ett mer nutida exempel är datorgrafik som försöker uppnå så mycket fotorealism som möjligt.

Direktmediering kan också upplevas när man läser en bok och kommer in i historien så mycket att man glömmer bort sig själv. Det tycker jag är intressant, för läsning är ju något inlärt och på så sätt o-direkt. I och för sig är fotografier och film också något man måste lära sig att läsa av och förstå. Men det är ett spännande tillstånd när man försjunker så djupt in i en historia att man glömmer bort att det inte är på riktigt. Men så börjar man fundera på en viss formulering i texten eller känner att något i berättelsen eller filmen inte känns trovärdigt och så bryts illusionen. Det kan också göras medvetet av författaren så att man plötsligt blir medveten om personen som skrivit. I vissa fall kan man vara väldigt medveten om författaren utan att förtrollningen försvinner, historien och författaren existerar i boken parallellt med varandra utan att man ifrågasätter det.

Jag undrar om det kanske är så att man måste ha en viss vana av ett medium för att kunna sluta tänka på det. Om jag skulle prova virtual reality till exempel så skulle jag förmodligen hela tiden tänka "wow, det här är nästan precis som verkligheten" och på så sätt vara oerhört medveten om att det faktiskt inte är verkligt. Jag vet inte om direkt mediering ens är möjligt på riktigt, direkt och mediering borde egentligen vara motsatser. Det kanske bara är en upplevelse, en känsla i stunden som är verklig då.

Hypermediering:
Kan ses som motsatsen till direktmediering. Här är kanske strävan att vara verkligheten snarare än att göra en represtentation av den. Hypermediering karaktäriseras av mångfald och synlighet istället för transparens. Ett exempel är datorn som har en massa knappar och menyer överallt som gör olika saker. Collage är också ett exempel. B&G skriver så här "Inom hypermedieringens logik strävar konstnären efter att få sin publik att erkänna mediet som medium samtidigt som den ska finna detta erkännande njutbart". Konsten kan bli sin egen verklighet när den bryter med realismen, den slutar vara en representation och blir bara medium, bara sin egen..

Jag funderar lite över det där med verklighet. Visst vill mycket konst, film och spel ge en känsla av att det är på riktigt, men samtidigt är det ofta en helt annan verklighet som presenteras. Jag vill ju inte se en film om Lisa, 26 år, som sitter vid sin dator och skriver. (Eller..?) Men det här kanske inte handlar så mycket om huruvida man visar upp drakar eller snöslask, det kanske är mer en fråga om hur det presenteras?

Kan någon förresten förklara för mig hur man använder orden media, medier och medium? Ett media, flera medier? Ett medium, flera media? Flera medium? Mediet? Mediumet? Ni fattar vad jag menar i alla fall,

En remediering kan vara hypermedierad och/eller direktmedierad. Det verkar som att något kan vara både direktmedierat och hypermedierat samtidigt, det kan till och med vara direktmedierat för att det är hypermedierat, kanske tvärt om också? Samma sak kan också ses som direktmedierat eller hypermedierat beroende på vem det är som upplever det.

När jag gjorde min remediering var jag till viss del ute efter realism (jag använder fjäderpensel för att ta bort penseldragen!) men jag ville också att den ska vara fin som målning, Jag ville att den skulle berätta någonting och på så sätt vara en representation av verkligheten och samtidigt vara ett vackert objekt, det viktigaste med målningen var inte att den liknar verkligheten så mycket som möjligt. Det måste väl inte vara helt det ena eller det andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar