Veckoreflektion 24/2

Det har varit en oproduktiv vecka, Det är svårt med gestaltningsarbetets upplägg tycker jag, oceaner av tid som ska förvaltas. Jag undrar om någon lyckas utnyttja den effektivt? Varför har vi inte en tid när vi börjar och slutar varje dag, och en sal att gå till? Jag tycker inte det är orimligt att tänka sig att om man ska arbeta med någonting ska man ha en arbetsplats att gå till, samma sak med detta. Det är kanske att skylla ifrån sig och jag kanske borde kunna ta ansvar för mitt arbete själv, men det fungerar helt enkelt inte alltid så bra för mig att gå hemma dagarna i ända och försöka få saker gjorda. Jag vankar oroligt mellan datorn, berget av disk och mina teckningar och ingenting händer. Till slut blir jag så trött på eländet att jag måste hitta på något helt annat och komma ur lägenheten, eller så flyr jag in i en tv-serie eller bok bara för att få tänka på något annat och sen kommer jag aldrig därifrån igen. 

Jag fick ett slags pysselmaterial som är gjort av potatismjöl som jag tänkte att jag kunde använda till något, men kom inte på hur det skulle kunna kopplas till det här projektet så detta är väl mer en illustration av hur det känns just nu,

Teckningar jag lyckades göra innan den totala apatin tog över. Den överst till höger kändes roligast, den föreställer olika mänskliga processer eller rörelser, är det faktiska händelser, myter, symboler? Kanske ett spår att utveckla vidare.

Tänkte att jag kanske behövde sysselsätta mig med något som inte var teckning och som inte krävde så stor tankeverksamhet så gjorde två sådana här bollar. Har en vag idé om att de ska bli jordglober för jag tycker jordglober är vackra, men jag vet inte. 

Jag förstår inte riktigt vart den här håglösheten kommer ifrån. Jag tycker fortfarande att min idé är bra och att möjligheter finns för att utveckla den men jag känner mig oengagerad. Den här sortens projekt brukar annars vara de enda tillfällena då jag faktiskt har arbetsdiciplin och gör saker. Kanske blir allting bättre om jag tar itu med disken? Ska bara läsa ett kapitel till först..

Veckoreflektion Biskopsgården 1

Jaha, då var det dags för gestaltning! Detta är uppgiften:

Detta gestaltningsarbete innebär att du ska :
I PROCESS KARTLÄGGA, UNDERSÖKA, FORMULERA
och KOMMUNICERA i VISUELL FORM.
UTMANA din kognitiva karta, mentala karta, den
föreställning (oftast av visuell natur) vi har av en
fysisk miljö. Utmana också din egen  mentala,
kognitiva karta  som kännetecknas av ett led
associationer som leder  till förändring hos
individen. Fundera också kring teoretiska  begrepp/
kartor som kan komma upp under arbetet.
Kartlägg det osynliga, det uppenbara, det faktiska
det imaginära, det som är du känner tillll , det som
är någon annan vet…

Min idé till det här arbetet som ska sträcka sig över fem veckor (fyra kvar nu bara!) är att Biskopsgården blivit infrusen och genom en slump bevarats genom årtusenden och sedan upptäcks av en främmande civilisation. Dessa varelser försöker utifrån de fynd de hittar göra sig en bild av hur människor levde, hur samhället fungerade, hur naturen såg ut och så vidare. Deras rön hade jag tänkt samla i något slags bokform. Jag vet inte om jag kommer att använda originalteckningarna och klippa och klistra fysiskt eller om jag ska göra det digitalt. Anledningen till att jag valt den här idén är att jag både kan hitta på hej vilt och ändå förhålla mig till verkligheten på olika sätt, jag kan faktiskt åka till Biskopsgården och hitta saker jag kan använda och som kan hjälpa mig framåt i arbetet.

Jag har börjat med att göra en del illustrationer av olika saker i akvarell och tusch. Jag har tänkt att boken ska innehålla olika kapitel. Ett handlar om själva utgrävningarna:

Här ser man forskningsstationen. Biskopsgården vilar fortfarande under ett tjockt istäcke. För att få upp fynden så borrar man ner i isen och får upp stora iscylindrar med infrusna saker.

Nästa idé som jag gav mig på var naturkapitlet. En stor del av biskopsgården är ju faktiskt olika grönområden eller skog,

 Jag och Linnéa tog en promenad i skogsområdet och där fanns skyltar längs vägen som beskrev olika djur. Jag tänker mig att några av de här skyltarna har hittats, fast en del av informationen har blivit förstörd och bilderna har blivit otydliga. De kanske har hittat delar av skelett som de tror tillhör ett djur men egentligen är något annat och så har det blivit lite galet:

    

Just nu finns det inte så mycket växter att hitta. Det mesta som finns på marken är gammalt gräs, pinnar, blad och skräp. Skräpet är på något sätt också en del av naturen. 

 Någonstans här började jag känna att jag inte riktigt visste hur jag skulle fortsätta. Jag tog en till tur ut till Biskopsgården för att upptäcka. Jag åkte till Vårväderstorget som jag aldrig varit på förut och besökte second-handaffären och biblioteket. Jag bestämde mig för att mina upptäckare inte skulle få tillgång till biblioteket, där finns helt enkelt för mycket information. Men jag fick en stor karta över västra Hisingen som gör att det blir lättare att få överblick. Jag är ju en av få personer nuförtiden som inte har en smartphone, så jag har inte ständig tillgång till kartor och gps och allt vad man nu kan behöva. (Fast jag använde inte kartan när jag var där, jag kände mig tillräckligt mycket som en turist med min förvirrade blick och min kamera utan att börja veckla upp 1x1m prasslig papperskarta. Konstigt ändå att man skäms över något sådant. Känslan av att inte vara.. hemtam?). På secondhandaffären köpte jag ett troll (varför?) och fotograferade lite skumma människoprylar. En del är ju ett mysterium även för oss som lever nu!

Teckning av fynd.

Fortfarande kände jag att det riktiga flowet inte riktigt infann sig. Jag funderade en del på vad jag skulle skriva och hur, och på hur jag skulle förklara att en bok från framtiden är skriven på 2010-talssvenska.

Något som inspirerat hela min idé och början är en bok som heter Codex Seraphinianus, kanske världens konstigaste bok. Den innehåller helmärkliga illustrationer och är skriven på ett språk som ingen kan läsa. Eftersom den kostar nästan en tusenlapp har jag inte köpt den än, men man kan hitta delar ur den på internet. (Jag har inte kollat jättemycket för om jag köper den så vill jag ju inte redan ha sett allt!). 

Jag hade funderat en del på om jag kanske borde hitta på ett eget språk jag också, men ändå tänkt att jag vill att det ska gå att läsa vad jag har skrivit. Sen tänkte jag att det kunde vara roligt att prova i alla fall, så jag satte igång med att tillverka mitt eget alfabet. Om jag lägger in en kodnyckel i boken så kommer det ju gå att läsa ändå. Fast det kommer ju fortfarande vara skrivet på 2010-talssvenska, bara med andra symboler för ljuden? Så jag har börjat fundera på om det går att skriva på ett annat sätt, med symboler som betyder olika saker. Det är spännande, men kommer eventuellt sluta med att ingen utom jag förstår någonting, eller kanske inte ens jag förstår till sist. Vi får väl se. Jag började hur som helst med att rita hur de föreställer sig att människorna såg ut:

Förra handledningen fick vi tipset att sprida ut sig så att man kan se allt man håller på med samtidigt typ. Jag gillade det och använder mina väggar. När jag blir uttråkad spelar jag en liten trudelutt på ukulelen. 

Men jag känner mig lite instängd i allt det här illustrerandet och funderar på om jag kanske skulle göra något annat parallellt, bygga något eller.. Jag får se om någon idé poppar upp i mitt huvud eller någon annans under morgondagens handledning.

Veckoreflektion 6/2

Veckan började med en uppgift där man skulle göra tre kartor av vägar från/till jobb eller skola. Vi skulle ha med minst sex olika material och kartorna skulle visa både på hur det faktiskt ser ut och hur det kändes att vara där. Vi skulle också läsa boken "the map as art" och göra en uppgift utifrån den. Jag hade beställt boken två veckor tidigare men den hade blivit försenad, så jag satt halva måndagen och spanade efter postbilen i hopp om att den skulle komma, vilken den till sist gjorde! Men jag hann ändå inte göra båda uppgifterna, så jag valde den som gick ut så att tillverka kartor. Det var en rolig uppgift, jag gillar kartor och jag gillar att pyssla så för mig var det lite tråkigt att jag bara hade en halv dag på mig.

Jag kommer från Öckerö, så detta är Öckerö som öronmanet. Man kan se tre små röda prickar i nedre delen, det är mitt hus och min låg-mellan och högstadieskola. När man bor på en ö så kan man känna sig instängd, som att den är det enda som finns och man aldrig kommer därifrån, som om ön är en ensam manet som flyter runt i världshaven utan något mål eller riktning eller mening.  

Jag vet inte riktigt vad jag gjorde när jag gjorde denna. Det är min väg från Kville till HDK i alla fall.

Mönstren påminde lite om en person så det fick bli ett självporträtt av mig som sitter på en lektion och inte vet vad jag pratar om.

Den här kartan föreställer min väg från Öckerö och hem till där jag bor nu. På kartan kan man hitta två skolor jag gått på, två arbetsplatser, en praktikplats och två hem. Den illustrerar kanske hur man bara har uppfattning om de platser man ser när man åker förbi dem och inte de som ligger bortanför vägen.  Jag har klippt bort de mindre viktiga platserna och låtit de jag har någon anknytning till vara kvar. Det blir nästan som öar det också,

Sen blev det tisdag och gestaltningsintroduktion. Vi såg bland annat på ett Kobra-avsnitt som handlade om kartor. Kan rekommenderas. De intervjuade en riktig kart-fantast, och jag tycker alltid det är roligt med folk som är helt insnöade på något. Temat för vår gestaltningskurs är dels kart-grejen och dels Biskopsgården. Det kan säkert bli spännande. Vi fick en ny uppgift för att sätta igång den här gestaltningsperioden, det var en uppgift i två delar och jag fattade inte riktigt om man fick välja en av dem, skulle göra två olika eller om man skulle ha alltihop i samma bild. Den ena delen var i alla fall att göra en karta över en plats eller ett rum i en bok, och jag gjorde denna:

Den föreställer Thrusscross Grange och Wuthering Heights, de två husen som är de viktigaste platserna i romanen Svindlande Höjder, som jag skrev lite om i det förra inlägget, kom jag på nu!
Sen hann jag inte så mycket mer eftersom jag hade omtenta på torsdagen och jobb fredagen. Undanflykter och omständigheter! Men en måste ju göra prioriteringar också, och jag tror att jag kan ta igen förlorad mark nästa vecka. Jag har en idé för gestaltningsarbetet i alla fall, men den tar jag nästa gång jag skriver.