Veckoreflektion Biskopsgården 1

Jaha, då var det dags för gestaltning! Detta är uppgiften:

Detta gestaltningsarbete innebär att du ska :
I PROCESS KARTLÄGGA, UNDERSÖKA, FORMULERA
och KOMMUNICERA i VISUELL FORM.
UTMANA din kognitiva karta, mentala karta, den
föreställning (oftast av visuell natur) vi har av en
fysisk miljö. Utmana också din egen  mentala,
kognitiva karta  som kännetecknas av ett led
associationer som leder  till förändring hos
individen. Fundera också kring teoretiska  begrepp/
kartor som kan komma upp under arbetet.
Kartlägg det osynliga, det uppenbara, det faktiska
det imaginära, det som är du känner tillll , det som
är någon annan vet…

Min idé till det här arbetet som ska sträcka sig över fem veckor (fyra kvar nu bara!) är att Biskopsgården blivit infrusen och genom en slump bevarats genom årtusenden och sedan upptäcks av en främmande civilisation. Dessa varelser försöker utifrån de fynd de hittar göra sig en bild av hur människor levde, hur samhället fungerade, hur naturen såg ut och så vidare. Deras rön hade jag tänkt samla i något slags bokform. Jag vet inte om jag kommer att använda originalteckningarna och klippa och klistra fysiskt eller om jag ska göra det digitalt. Anledningen till att jag valt den här idén är att jag både kan hitta på hej vilt och ändå förhålla mig till verkligheten på olika sätt, jag kan faktiskt åka till Biskopsgården och hitta saker jag kan använda och som kan hjälpa mig framåt i arbetet.

Jag har börjat med att göra en del illustrationer av olika saker i akvarell och tusch. Jag har tänkt att boken ska innehålla olika kapitel. Ett handlar om själva utgrävningarna:

Här ser man forskningsstationen. Biskopsgården vilar fortfarande under ett tjockt istäcke. För att få upp fynden så borrar man ner i isen och får upp stora iscylindrar med infrusna saker.

Nästa idé som jag gav mig på var naturkapitlet. En stor del av biskopsgården är ju faktiskt olika grönområden eller skog,

 Jag och Linnéa tog en promenad i skogsområdet och där fanns skyltar längs vägen som beskrev olika djur. Jag tänker mig att några av de här skyltarna har hittats, fast en del av informationen har blivit förstörd och bilderna har blivit otydliga. De kanske har hittat delar av skelett som de tror tillhör ett djur men egentligen är något annat och så har det blivit lite galet:

    

Just nu finns det inte så mycket växter att hitta. Det mesta som finns på marken är gammalt gräs, pinnar, blad och skräp. Skräpet är på något sätt också en del av naturen. 

 Någonstans här började jag känna att jag inte riktigt visste hur jag skulle fortsätta. Jag tog en till tur ut till Biskopsgården för att upptäcka. Jag åkte till Vårväderstorget som jag aldrig varit på förut och besökte second-handaffären och biblioteket. Jag bestämde mig för att mina upptäckare inte skulle få tillgång till biblioteket, där finns helt enkelt för mycket information. Men jag fick en stor karta över västra Hisingen som gör att det blir lättare att få överblick. Jag är ju en av få personer nuförtiden som inte har en smartphone, så jag har inte ständig tillgång till kartor och gps och allt vad man nu kan behöva. (Fast jag använde inte kartan när jag var där, jag kände mig tillräckligt mycket som en turist med min förvirrade blick och min kamera utan att börja veckla upp 1x1m prasslig papperskarta. Konstigt ändå att man skäms över något sådant. Känslan av att inte vara.. hemtam?). På secondhandaffären köpte jag ett troll (varför?) och fotograferade lite skumma människoprylar. En del är ju ett mysterium även för oss som lever nu!

Teckning av fynd.

Fortfarande kände jag att det riktiga flowet inte riktigt infann sig. Jag funderade en del på vad jag skulle skriva och hur, och på hur jag skulle förklara att en bok från framtiden är skriven på 2010-talssvenska.

Något som inspirerat hela min idé och början är en bok som heter Codex Seraphinianus, kanske världens konstigaste bok. Den innehåller helmärkliga illustrationer och är skriven på ett språk som ingen kan läsa. Eftersom den kostar nästan en tusenlapp har jag inte köpt den än, men man kan hitta delar ur den på internet. (Jag har inte kollat jättemycket för om jag köper den så vill jag ju inte redan ha sett allt!). 

Jag hade funderat en del på om jag kanske borde hitta på ett eget språk jag också, men ändå tänkt att jag vill att det ska gå att läsa vad jag har skrivit. Sen tänkte jag att det kunde vara roligt att prova i alla fall, så jag satte igång med att tillverka mitt eget alfabet. Om jag lägger in en kodnyckel i boken så kommer det ju gå att läsa ändå. Fast det kommer ju fortfarande vara skrivet på 2010-talssvenska, bara med andra symboler för ljuden? Så jag har börjat fundera på om det går att skriva på ett annat sätt, med symboler som betyder olika saker. Det är spännande, men kommer eventuellt sluta med att ingen utom jag förstår någonting, eller kanske inte ens jag förstår till sist. Vi får väl se. Jag började hur som helst med att rita hur de föreställer sig att människorna såg ut:

Förra handledningen fick vi tipset att sprida ut sig så att man kan se allt man håller på med samtidigt typ. Jag gillade det och använder mina väggar. När jag blir uttråkad spelar jag en liten trudelutt på ukulelen. 

Men jag känner mig lite instängd i allt det här illustrerandet och funderar på om jag kanske skulle göra något annat parallellt, bygga något eller.. Jag får se om någon idé poppar upp i mitt huvud eller någon annans under morgondagens handledning.