Här sitter jag och är en käck turist i Italien. Jag kände en viss skuld när jag reste dit, men felet är ju egentligen inte att jag sitter och är käck utan att alla människor inte har den möjligheten. |
måndag 27 februari 2017
Interkulturalitet v 6
Så jag har jobbat vidare med alfabetet.. Och jag målade en bild av mitt pass. Jag visade det för en vän och sa: nu har jag gjort ett pass så att jag kan resa. Han sa: du borde göra ett till alla flyktingar. Jag önskar att jag kunde, sa jag. Det svenska passet är ett av världens mest kraftfulla, läste jag för ett tag sedan. De med svenskt pass kan resa till många platser i världen. Själv ska jag snart resa till Indien. Utan mitt pass hade det varit omöjligt, men att ha ett pass och kunna resa är något jag länge sett som självklart. Det var först för något år sedan, när de började pratas om flyktingkris och hur människor på flykt dog för att de inte fick eller kunde ta säkra vägar, som jag på allvar började tänka på hur orättvist det är. Jag kan utan problem åka på en semesterresa till Italien, medan folk på andra sidan havet drunknar i desperata försök att nå europa.
Så jag har jobbat vidare med pass.. Jag har gjort mitt svenska pass en gång till, fast utan bild och namn, så att vem som helst ska kunna fylla i det. Och så har jag börjat på ett Ingenstans-pass, det är också tomt. Det är ett hål där fotot ska sitta. Ingenstans-passet ger dig inte tillgång till någonting. Det är ett värdelöst dokument. Eller är det värdefullt att kunna ta sig till ingenstans? I ingenstans kommer ingen att jaga dig, skada dig, såra eller störa dig. Ingenstans är det perfekta gömstället. Jag har också tänkt göra ett Överallt-pass eller ett Universum-pass som hypotetiskt ger alla rätt att åka överallt i hela världen och rymden. Jag har hittills bara gjort akvarellmålningar av passen men min tanke är att sätta ihop dem till "riktiga" pass, som små böcker. Som jag kan ge bort till den som vill ha. Kanske använder jag texterna och bilderna i det interkulturella alfabetet så att det blir som små konst-böcker. Vi får se. Tyvärr har jag ju inte så mycket tid kvar innan jag åker, men det är vad jag skulle vilja göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar