Jag tyckte det här var en ganska tråkigt assignment som inte sa mig så mycket. För mig kändes det mest som en klyscha, "gå genom livet med öppna ögon" jo man tackar. Carpe diem på dig med. Filmen jag gjorde blev som en liten motreaktion. Först tänkte jag att jag kanske skulle göra en hatt med ögon på, men jag hade inte riktigt tid och lust, ett hårband kanske? Jag började på det men såg att det även skulle kunna vara en ögonbindel med ögon på, och då började det kännas intressant. Det som är typiskt för klyschor är ju att de inte egentligen inte betyder någonting, man säger dem men sen gör man som man alltid har gjort, kanske med någon ytlig förändring. Du öppnar inte ögonen, du sätter på dig en ögonbindel med låtsasögon på. Kanske har du ögonen öppna bakom bindeln? Jag hade nyligen sett en föreställning med humorgruppen Klungan, där en sketch handlade om två damer som berättade om sina problem. Den ena hade aldrig sett ett träd och den andra kunde inte hitta till sitt kök. Det var alltid något som liksom kom i vägen. Ur detta kom idén med en person som sitter och pratar om hur viktigt det är att gå genom livet med öppna ögon, men själv inte kan eller inte vill öppna dem. Det kan vara bra med uppgifter som irriterar en, så man får vara lite trotsig och motvalls ibland. Kanske kunde man gjort ett ännu klyschigare och mer irriterande assignment med flit? Jag förstår vad det var assignmentmakarna egentligen var ute efter, att ha öppna ögon och se saker man vanligtvis missar, det är ju inte alls en dum idé. Jag var väl bara inte mottaglig för den sortens visdomsord. En anledning är kanske att det kändes som att de genom att säga "gå genom livet med öppna ögon" utgick från att jag går runt och är blind för min omvärld när jag faktiskt försöker hela tiden att ta in så mycket som jag orkar av den. Jag är säkert på många vis blind för olika saker också, men det är kanske inte så lätt som att bara "se mig omkring". Jag vet inte ens om jag vill det alltid. Jag pratade nyligen med en vän om att det kan vara bra att diskutera det man skapar för att andra ser andra saker i vad man gör och man på så vis kan lära sig nya saker om sig själv. Han sa att han för tillfället inte hade lust att skärskåda sig själv på det viset. Så kan det också vara, det får man respektera, utforskande av världen och sig själv kan vara krävande och det är inte alltid man orkar med det.
Hittade inget klipp med träd och kök-sketchen, men här är en om Pulver.
Assignmentet vi gav:
1x1m
I klassen hade vi provat att ge dikter, bilder och musik som assignments. Vad fanns det kvar att testa? Ett mått? Varför inte. 1x1 meter är ganska stort. men vem har bestämt det? Kan man omdefiniera det? Kan man göra en subjektiv kvadratmeter? måste m förresten betyda meter?
haha, åhh Helt underbar!
SvaraRadera