Vecka tre

Då var det dags att försöka formulera någonting igen. Jag har arbetat hårt i veckan! Bland annat har jag gjort ännu en stop-motion animation. Det är ett fint sätt att göra någonting levande. För mig var det också ett sätt att synliggöra och dokumentera förståelse-associsation-kreativitets-processen. Det jag ville göra var att dechiffrera texten och göra den till min egen, men jag lyckades nog bara med det senare. Jag löste ingen gåta, istället skapade jag ett eget nytt mysterium. Fast kanske lyckades jag förstå texten på ett mer känslomässigt plan och min egen reaktion på den. Kanske var det också det som var det viktiga. Jag har visst fått lite dille på animation nu så jag funderar på att göra en film med finger-kudden också, där den sprattlar med sina fingrar och springer runt på golvet. Här är förra veckans animation som jag gjorde tillsammans med Lisa:

Jag har också varit på konstmuseet och funderar lite på vad konst är, vad den innebär, vad den gör och vad man själv gör när man upplever den. Jag tycker själv att diskussionen om konstbegreppet känns lite tjatig men samtidigt är den spännande, eftersom definitionen av konst inte är fast utan under förhandling och jag tycker det är härligt att jobba med något och tänka på något där ramarna inte är bestämda. Ordet konst är i sig flyktigt och formbart och möjligt att uppfylla med olika betydelser.

Jag tänker att konst kan vara ett sätt att se på saker. Vad är det för något? Vad har det för form, vilka budskap bär det? Allting, ner till minsta dammkorn, är laddat av olika betydelser som människor har gett det. För det mesta stannar vi inte upp vid föremål eller händelser och granskar dem, vi bara passerar dem eller låter dem passera oss mer eller mindre outforskade. Hade vi funderat över varje liten saks möjliga betydelse och symbolvärde hade vi ju inte haft tid att göra något annat. Därför ligger alla möjliga innebörder och skälver strax under ytan hela tiden medan vi kämpar på med att leva våra liv. Konst är ett sätt att lyfta upp någonting ur vardagen och få oss att fundera och associera kring det, att öppna upp för att göra betydelserna i det levande. Det är något man kan göra i sitt inre, eller tillsammans med andra, som under fredagens redovisning då vi tittade på allas verk från i torsdags. Ett par gröna glasögon med gula piprensare kunde plötsligt bära på historien om Eva och ormen och arvssynden. Jag tyckte det var en ganska fantastisk manifestation av fantasi!

Jag saknade uppsamling och genomgång av måndagens och onsdagens uppgifter, istället fick jag diskutera lite med mig själv här på bloggen, men det hade varit bra med ett samtal om vad vi gjort, varför och vad det gett oss, så att uppgifterna inte bara blir ett uppdrag som ska genomföras. Att diskutera saker med andra är ett av de absolut bästa sätten för mig att förstå och lära mig på riktigt.

Vidare funderar jag på om vad som helst faktiskt kan vara konst om man behandlar det som konst. Jag uppfattar det lite som tanken med boken "How to be an explorer of the world" som jag bläddrat lite i under veckan. Behöver man i så fall begreppet konst eller blir det innehållslöst? Behöver man konstmuseer? Jag tror det kan vara bra att ha för att väcka sig själv, eftersom man inte orkar med att bemöta allt som konst hela tiden. Men det innebär inte att man måste veta vad konst är. För min del får det gärna fortsätta vara subjektivt, luddigt i kanterna, öppet för diskussion.

Pappret jag använde till tusch-animationen duschade jag av och målade till lite mer så det blev en stor spännande fläck på, och nu håller det på att bli en teckning av träd och rötter och jord. Jag gör väldigt mycket träd. Förra veckan sa någon att man ibland fastnar i vissa motiv och att det kanske bara är att fortsätta göra dem tills man är färdig med dem, men jag tvivlar på att jag någonsin kommer kunna måla mig ut ur den här skogen.