Kolla återvinningen
Kolla återvinningen
Recycla en idé du haft
med en idé du får
genom återvinningen
Har ni tänkt på att gerilla och galleri innehåller precis samma bokstäver?
Min mamma brukade spara gamla pizzakartonger och ha dem i en låda i köket så att jag och min syster skulle få måla på dem. Som jag minns det så var de rena och vita, inte kartongbruna och flottfläckiga som de jag hade i min återvinning.
Temat för utställningen "Mellan vakenhet och sömn" har jag återvunnet ur mellan-skissboken. Jag ville göra mysiga och trevliga målningar så att folk som kommer och ska slänga sopor inte blir skrämda eller arga utan känner sig glada.
Det blev fem verk. Tanken är att jag ska låta dem vara kvar tills på måndag, eller tills någon slänger dem. Jag vet inte om de kommer sitta kvar tills dess, för det var svårt att få dem fast ordentligt och jag ville inte stå och trixa för länge. Jag ville helst inte bli upptäckt!
Då var det dags att försöka formulera någonting igen. Jag har arbetat hårt i veckan! Bland annat har jag gjort ännu en stop-motion animation. Det är ett fint sätt att göra någonting levande. För mig var det också ett sätt att synliggöra och dokumentera förståelse-associsation-kreativitets-processen. Det jag ville göra var att dechiffrera texten och göra den till min egen, men jag lyckades nog bara med det senare. Jag löste ingen gåta, istället skapade jag ett eget nytt mysterium. Fast kanske lyckades jag förstå texten på ett mer känslomässigt plan och min egen reaktion på den. Kanske var det också det som var det viktiga. Jag har visst
fått lite dille på animation nu så jag funderar på att göra en film med
finger-kudden också, där den sprattlar med sina fingrar och springer runt på golvet. Här är förra veckans animation som jag gjorde tillsammans med Lisa:
Jag har också varit på konstmuseet och funderar lite på vad konst är, vad den innebär, vad den gör och vad man själv gör när man upplever den. Jag tycker själv att diskussionen om konstbegreppet känns lite tjatig
men samtidigt är den spännande, eftersom definitionen av konst inte är
fast utan under förhandling och jag tycker det är härligt att jobba
med något och tänka på något där ramarna inte är bestämda. Ordet konst är i sig flyktigt och formbart och möjligt att uppfylla med olika betydelser.
Jag tänker att konst kan vara ett sätt att se på saker. Vad är det för något? Vad har det för form, vilka budskap bär det? Allting, ner till minsta dammkorn, är laddat av olika betydelser som människor har gett det. För det mesta stannar vi inte upp vid föremål eller händelser och granskar dem, vi bara passerar dem eller låter dem passera oss mer eller mindre outforskade. Hade vi funderat över varje liten saks möjliga betydelse och symbolvärde hade vi ju inte haft tid att göra något annat. Därför ligger alla möjliga innebörder och skälver strax under ytan hela tiden medan vi kämpar på med att leva våra liv. Konst är ett sätt att lyfta upp någonting ur vardagen och få oss att fundera och associera kring det, att öppna upp för att göra betydelserna i det levande. Det är något man kan göra i sitt inre, eller tillsammans med andra, som under fredagens redovisning då vi tittade på allas verk från i torsdags. Ett par gröna glasögon med gula piprensare kunde plötsligt bära på historien om Eva och ormen och arvssynden. Jag tyckte det var en ganska fantastisk manifestation av fantasi!
Jag saknade uppsamling och genomgång av måndagens och onsdagens uppgifter, istället fick jag diskutera lite med mig själv här på bloggen, men det hade varit bra med ett samtal om vad vi gjort, varför och vad det gett oss, så att uppgifterna inte bara blir ett uppdrag som ska genomföras. Att diskutera saker med andra är ett av de absolut bästa sätten för mig att förstå och lära mig på riktigt.
Vidare funderar jag på om vad som helst faktiskt kan vara konst om man behandlar det som konst. Jag uppfattar det lite som tanken med boken "How to be an explorer of the world" som jag bläddrat lite i under veckan. Behöver man i så fall begreppet konst eller blir det innehållslöst? Behöver man konstmuseer? Jag tror det kan vara bra att ha för att väcka sig själv, eftersom man inte orkar med att bemöta allt som konst hela tiden. Men det innebär inte att man måste veta vad konst är. För min del får det gärna fortsätta vara subjektivt, luddigt i kanterna, öppet för diskussion.
Pappret jag använde till tusch-animationen duschade jag av och målade
till lite mer så det blev en stor spännande fläck på, och nu håller det
på att bli en teckning av träd och rötter och jord. Jag gör väldigt
mycket träd. Förra veckan sa någon att man ibland fastnar i vissa motiv
och att det kanske bara är att fortsätta göra dem tills man är färdig
med dem, men jag tvivlar på att jag någonsin kommer kunna måla mig ut ur
den här skogen.
Dagens uppgift: Gå in i konstmuseet, Götaplatsen. Stanna vid ett verk som på något sätt väcker din uppmärksamhet. Stanna kvar i mötet som uppstår MELLAN dig<->verket. Var uppmärksam på vad som sker ! SEDAN: Gestalta det som sker mellan dig <->verket. Objekt,form-fritt val av bygg material. Verket som jag valde hette "Alla mot alla" av Ingrid Eriksson. Det bestod av ett pingisbord, bollar och racketar som man fick spela med.
Det var en märklig känsla att stå och spela pingis mitt i museet, det ekade när bollen studsade och mitt skratt när bollen for åt skogen kändes främmande, som om det inte hörde hemma där. På ett museum ska man stå och titta högtidligt och beundrande på olika verk, ochman får absolut inte röra vid något. Det gör att man inte blir delaktig utan bara en observatör (Vilket i och för sig kan vara roligt det med). Jag förstår förstås varför man inte får ta på saker, men ibland är det synd eftersom känseln är en viktig del av att upptäcka något och förstå hur det är beskaffat. Efter den lilla pingis-stunden kändes det lite konstigt att man inte fick röra eller leka med andra verk, som om museet plötsligt slutat vara museum och istället blivit en fritidsgård. Förtrollningen var bruten.
Jag ville gestalta känslan av lekfullhet, den omedelbara instinkten att ta på det man ser, och samtidigt skapa något som inbjuder till just det, som man får röra vid och klämma på.
Idag fick vi vårt första assignment. Såhär såg det ut:
Sätt ryggen i ljuset gör tecknen tydliga
vänd utåt böj över veckla ut , sträck
NU-sjung sången
bind ihop det viktiga fäst allt på dej
(tolka fritt, material frihet,publicera på blogg)
Jag gjorde en djupdykning ner i själva texten och lät orden transformeras och omgruppera sig till en ny dikt, men nu när jag är tillbaka från ordvärlden är jag inte säker på vad jag egentligen gjort och varför jag gjort det. Ville jag säga något och i så fall vad, eller var jag bara ute efter att undersöka vad texten kunde betyda? Vad betyder den nya texten? Jag tror jag måste låta det vara ett tag och komma tillbaka senare för att analysera det. Det är förstås möjligt att tanken och känslan jag hade när jag gjorde detta aldrig kommer tillbaka, utan ligger gömd i verket som måste stå för sig själv utan min förklaring, att jag själv får titta på det och undra: "Vad är det jag försöker komma åt? Kommer jag åt det?"
Det är förstås en gåta men jag tror den handlar om fåglar.
Vänd ryggen mot ljuset i ditt ägg. Sträck försiktigt på dig. Veckla ut tecknen på dina vingar. Orden blir tydliga först när du sjunger dem för mig.
Idag har jag varit på upptäcktsfärd i HDKs källare och i konstbiblioteket. Tillbaka från äventyren fick jag med mig några teckningar och de som bäst speglar dagens tema tycker jag är dessa. Uppräkning av skatter eller en linjal för att mäta upphittade objekt ger känslan av ett försök till katalogisering av upptäckandet, samtidigt som de innehåller ett helt slumpmässigt kaosartat mönster som skulle kunna vara en symbol för det okända, abstrakta och ogripbara.
Andra veckan på HDK har handlat mycket om att utmana sig själv och bara göra, att säga ja till sina infall. Eftersom vi har haft ganska snäva tidsramar för uppgifterna har det inte funnits tid att vänta på inspiration eller på en perfekt idé, man har fått ta första bästa tanke, bara köra på och acceptera att man inte alltid hinner bli färdig. Även om det har varit givande och utvecklande och framför allt väldigt roligt, så känner jag ganska sällan att jag lyckas ta mig utanför min comfort-zone i själva uppgifterna. Det är förstås skönt att känna trygghet i sitt skapande, men man lär sig kanske mest av att göra det man tycker är obekvämt. Jag utmanas ändå, men av andra saker som händer. Hur ska man reagera när ens lärare ställer sig upp och börjar dansa mitt under en konstfilmvisning. Bli generad? Eller glad? Jag satt och kliade mig på nästippen, ett säkert tecken på att jag är osäker. Det är förstås alltid nyttigt att ifrågasätta sina föreställningar om vad man får eller inte får göra som lärare/elev/människa. Att veta hur man ska bete sig är inte alltid så lätt! Serien jag gjorde under onsdagens workshop handlar på sätt och vis om hur man hanterar sociala situationer:
Eftersom jag tyckte det var så roligt att ha en skissbok har jag övertalat R att också skaffa en, men istället för att ha ett tema och göra olika variationer av det får han ett tema om dagen av mig. Jag har insett att boken lika mycket kommer innehålla vad jag tänker och gör som hans associationer och teckningar. När jag gjort träd hela dagen fick han ordet "rötter". Fredagens ord blev "klump", som kanske säger något om hur det kändes att visa upp sin blogg för hela klassen. Idag kom min syster förbi, såg våra skissböcker och ville ha en hon också. Hon kom överens med R om att han ska ge henne ett tema om dagen. Jag hoppas att skissandet ska fortsätta sprida sig som en löpeld genom hela min bekantskapskrets!
Det är roligt när man påverkar, inspirerar varandra och gör saker tillsammans. En av sakerna jag har uppskattat mest med de två första skolveckorna har varit att få se vad alla andra gör. Det är en väldig skillnad på att sitta hemma och pyssla med sitt och att göra det i en grupp. Jag upplever att alla också har använt sitt eget personligt uttryck på ett o-ängsligt sätt, så det har blivit många väldigt olika verk, vilket är härligt. Det känns lite märkligt att tänka på att vi faktiskt blir bedömda under den här kursen, med tanke på att alla ger mycket av sig själva och är entusiastiska över att vara i skolan och göra saker ihop.
Under måndagens stop-motion-workshop arbetade vi två och två. Beslutsfattandet gick till ungefär såhär: "Vad ska vi göra?". "Jag vet inte. Jag vill rita berg", sa jag. Så vi började rita från varsitt håll och lät animationen växa fram efterhand. (Eftersom jag är en sån teknik-analfabet så har jag inte laddat upp underverket här än, men det kommer snart hoppas jag). Det är spännande att börja skapa utan att ha en färdig idé eller plan för vad man ska göra eller vad det ska resultera i, man kan bara börja utgå från någon tanke man har och lita på att idéerna kommer och fortsätter utvecklas under processens gång. Det verkar som om hjärnan alltid kan hitta en association, en ny infallsvinkel eller bara ett sätt att lära sig från misslyckanden när man sätter igång med nästa projekt.
