Fredagsreflektion 30 Januari

Den här veckan har vi läst en text av två gubbar som heter Bolton och Grussin och gjort en uppgift utifrån det. Eftersom jag presenterade uppgiften i det förra inlägget kommer här min tolkning av deras text och lite funderingar kring de olika begreppen som de skriver om.

Remediering:
När ett nytt medium lånar från eller försöker efterlikna ett gammalt, som datorspel som snarare försöker efterlikna tv än verkligheten. Eller tvärtom, att tv lånar från datorteknik. Alla medier har en relation till varandra och påverkar varandra på olika sätt. All mediering är remediering, påstår B&G, i alla fall just nu, i den tid då de befinner sig. Vilket i och för sig är 1999 då texten är skriven men jag tror de skulle säga samma sak idag. Remediering kan också göras av ett specifikt verk, att man tar ett visst innehåll och presenterar det på ett nytt sätt. Det kan man göra i samma medium eller i ett nytt, som när man filmatiserar en bok.

Direkt mediering:
Innebär att man strävar efter att likna verkligheten så mycket att man inte lägger märke till själva mediet. Mediet blir transparent, man ser igenom det utan att tänka på det och upplever en illusion av direkthet. Ett äldre exempel på detta är oljemåleri, där man velat få det att likna verkligheten så mycket som möjligt genom att använda centralperpektiv och försöka dölja penseldragen. Målningen ska inte ses som måleri utan som ett fönster som visar en verklighet. Ett mer nutida exempel är datorgrafik som försöker uppnå så mycket fotorealism som möjligt.

Direktmediering kan också upplevas när man läser en bok och kommer in i historien så mycket att man glömmer bort sig själv. Det tycker jag är intressant, för läsning är ju något inlärt och på så sätt o-direkt. I och för sig är fotografier och film också något man måste lära sig att läsa av och förstå. Men det är ett spännande tillstånd när man försjunker så djupt in i en historia att man glömmer bort att det inte är på riktigt. Men så börjar man fundera på en viss formulering i texten eller känner att något i berättelsen eller filmen inte känns trovärdigt och så bryts illusionen. Det kan också göras medvetet av författaren så att man plötsligt blir medveten om personen som skrivit. I vissa fall kan man vara väldigt medveten om författaren utan att förtrollningen försvinner, historien och författaren existerar i boken parallellt med varandra utan att man ifrågasätter det.

Jag undrar om det kanske är så att man måste ha en viss vana av ett medium för att kunna sluta tänka på det. Om jag skulle prova virtual reality till exempel så skulle jag förmodligen hela tiden tänka "wow, det här är nästan precis som verkligheten" och på så sätt vara oerhört medveten om att det faktiskt inte är verkligt. Jag vet inte om direkt mediering ens är möjligt på riktigt, direkt och mediering borde egentligen vara motsatser. Det kanske bara är en upplevelse, en känsla i stunden som är verklig då.

Hypermediering:
Kan ses som motsatsen till direktmediering. Här är kanske strävan att vara verkligheten snarare än att göra en represtentation av den. Hypermediering karaktäriseras av mångfald och synlighet istället för transparens. Ett exempel är datorn som har en massa knappar och menyer överallt som gör olika saker. Collage är också ett exempel. B&G skriver så här "Inom hypermedieringens logik strävar konstnären efter att få sin publik att erkänna mediet som medium samtidigt som den ska finna detta erkännande njutbart". Konsten kan bli sin egen verklighet när den bryter med realismen, den slutar vara en representation och blir bara medium, bara sin egen..

Jag funderar lite över det där med verklighet. Visst vill mycket konst, film och spel ge en känsla av att det är på riktigt, men samtidigt är det ofta en helt annan verklighet som presenteras. Jag vill ju inte se en film om Lisa, 26 år, som sitter vid sin dator och skriver. (Eller..?) Men det här kanske inte handlar så mycket om huruvida man visar upp drakar eller snöslask, det kanske är mer en fråga om hur det presenteras?

Kan någon förresten förklara för mig hur man använder orden media, medier och medium? Ett media, flera medier? Ett medium, flera media? Flera medium? Mediet? Mediumet? Ni fattar vad jag menar i alla fall,

En remediering kan vara hypermedierad och/eller direktmedierad. Det verkar som att något kan vara både direktmedierat och hypermedierat samtidigt, det kan till och med vara direktmedierat för att det är hypermedierat, kanske tvärt om också? Samma sak kan också ses som direktmedierat eller hypermedierat beroende på vem det är som upplever det.

När jag gjorde min remediering var jag till viss del ute efter realism (jag använder fjäderpensel för att ta bort penseldragen!) men jag ville också att den ska vara fin som målning, Jag ville att den skulle berätta någonting och på så sätt vara en representation av verkligheten och samtidigt vara ett vackert objekt, det viktigaste med målningen var inte att den liknar verkligheten så mycket som möjligt. Det måste väl inte vara helt det ena eller det andra.

Remedieringsuppgift

För några veckor sedan tog jag hem en påbörjad målning som jag lämnat hos mina föäldrar. Det var säkert flera år sedan jag började på den men någonting gjorde att det kändes rätt att fortsätta nu. Den föreställde en man som står framför en häck av rosor. I häcken finns en grind och grönbleka ansikten tittar fram mellan bladen. De blundar, sover eller döda?
Inför den förra uppgiften då vi skulle välja en bild att analysera satt jag och bläddrade i en konstbok i jakt på en bild som berört mig, och jag kom att tänka på en målning av Sir Edward någonting som föreställer män som fastnat i ett snår. En rosenhäck. Framför vilken det står en annan man. Jag valde inte den bilden att analysera, men den har tydligen inspirerat mig tidigare fastän jag knappt tänkt på det. Jag trodde idén med de bleka karlarna i rosenhäcken var min egen!

The prince entering the briar wood av sir Edward Burne-Jones

När det var dags för den här uppgiften: Att göra en remediering av ett äldre verk, tänkte jag igen på rosenhäcksbilden av sir Edward. Jag funderade på om jag skulle göra något i en annan ny och cool teknik, men jag kände ingen riktig lust till det. Istället fortsatte jag på min gamla målning. Jag letade också upp lite fakta om orginalmålningen. Det är en av fyra målningar som föreställer scener ur Törnrosa och han gjorde flera olika versioner. Jag visste att den hette "The prince entering the briar wood", men jag visste inte att briar rose var törnros. Underbart när det går upp ett ljus för en! Tavlan föreställer prinsen i Törnrosa, när han ska ta sig igenom törnehäcken och får syn på de stackare som försökt tidigare. Originalmålningarna i sig är alltså en remediering av en gammal saga. Här är mer fakta om dem: The Legend of Briar Rose

Eftersom en häck innehåller väldigt många små blad har jag fortfarande inte hunnit göra målningen riktigt färdig. Inte ens nästan faktiskt. Jag bestämde mig för att ta bort personen i förgrunden men jag vet inte. Jag kanske lägger till honom igen sen.
 I uppgiften stod det också att vi skulle välja ut ett exempel på remediering, här är det, låten Wuthering Heights av Kate Bush:

 Det var en aha-upplevelse här också, när jag för första gången läste texten till den här låten och insåg att den faktiskt handlar om Heathcliff och Cathy från romanen Svindlande höjder, och inte heter Wuthering Heights liksom bara  av en slump. Jag är rätt trög ibland. Boken är skriven av Emily Brontë och gavs ut första gången 1847. Den har även filmatiserats flera gånger, senast 2011.

Fredagsreflektion 23 Januari

Hej bloggen! Vi har inte hunnit göra så mycket att reflektera över än, introduktionsdag och en dag med Olle. Alltså två dagars skola på en hel vecka. Detta är inte bra. Jag blir fruktansvärt lat. Man skulle kunna tänka sig att man när man har mycket tid över ser till att göra sina uppgifter i tid och kommer ikapp med sådant som man ligger efter med sedan förra kursen, men inte jag. Jag tittar på Buffy the Vampire Slayer och odlar nervösa ryckningar i höger ögonlock istället.

Jag har faktskt sett fyra filmer med en karl som heter John Berger också, Ways of seeing heter de. De handlar om lite olika saker, bland annat bilden av kvinnor i konsten, vad massproduktion av konstverk och tillgängligheten det medför innebär för hur vi ser på konst och hur oljemåleriet använts som statusmarkör. Jag gillar honom. Han ser ut lite som Håkan Hellström.

http://www.ubu.com/film/berger_seeing3.html

Dagen med Olle ägnades åt dessa filmer och vad som har hänt efter att de gjordes 1972, och åt en text som handlar om hur en persom tittar på fotografier. Han definierar två olika element i de bilder som han fastnar för. Studium, som är något man kan titta på, som säger något men ingenting man berörs av och Punctum som liksom skjuter ut som en pil ur bilden och får oss att reagera. Vad som är Punctum i en bild är förstås subjektivt. Vi hade i uppgift att ta med oss en eller två bilder som vi hade funderat över Punctum och Studium i. Jag letade efter en bild med något slags inbyggd motsägelse snarare än en bild som påverkade just mig starkt, och tog med detta skivomslaget:

Prince - Lovesexy

Jag tycker den här bilden är intressant eftersom den stämmer mer överrens med hur kvinnor brukar porträtteras än med synen på manlig sexualitet. Sexiga män brukar inte posera med drömmande blick bland en massa blommor. Eller? Det var någon som tyckte att den såg ut som en parfymreklam, men jag tänker att de brukar vara mer såhär:

Hej, jag har lockat med dig i min bil för jag luktar så gott men egentligen är jag en psykopat som tänker mörda dig.

Det är meningen att vi ska skriva en uppgift om bilden också. Jag vet inte, jag kanske måste byta bild, dels känner jag inte jättemycket för Prince-bilden, dels ska vi tydligen prata mer om könsroller och bilder i nästa kurs och dessutom är det kanske olämpligt att göra en djupdykning i mina tankar och känslor kring nakna män?

Assignment #6

Se dig omkring
Gå genom livet med öppna ögon

Assignmentet vi fick:

Jag tyckte det här var en ganska tråkigt assignment som inte sa mig så mycket. För mig kändes det mest som en klyscha, "gå genom livet med öppna ögon" jo man tackar. Carpe diem på dig med. Filmen jag gjorde blev som en liten motreaktion. Först tänkte jag att jag kanske skulle göra en hatt med ögon på, men jag hade inte riktigt tid och lust, ett hårband kanske? Jag började på det men såg att det även skulle kunna vara en ögonbindel med ögon på, och då började det kännas intressant. Det som är typiskt  för klyschor är ju att de inte egentligen inte betyder någonting, man säger dem men sen gör man som man alltid har gjort, kanske med någon ytlig förändring. Du öppnar inte ögonen, du sätter på dig en ögonbindel med låtsasögon på. Kanske har du ögonen öppna bakom bindeln? Jag hade nyligen sett en föreställning med humorgruppen Klungan, där en sketch handlade om två damer som berättade om sina problem. Den ena hade aldrig sett ett träd och den andra kunde inte hitta till sitt kök. Det var alltid något som liksom kom i vägen. Ur detta kom idén med en person som sitter och pratar om hur viktigt det är att gå genom livet med öppna ögon, men själv inte kan eller inte vill öppna dem. Det kan vara bra med uppgifter som irriterar en, så man får vara lite trotsig och motvalls ibland. Kanske kunde man gjort ett ännu klyschigare och mer irriterande assignment med flit? Jag förstår vad det var assignmentmakarna egentligen var ute efter, att ha öppna ögon och se saker man vanligtvis missar, det är ju inte alls en dum idé. Jag var väl bara inte mottaglig för den sortens visdomsord. En anledning är kanske att det kändes som att de genom att säga "gå genom livet med öppna ögon" utgick från att jag går runt och är blind för min omvärld när jag faktiskt försöker hela tiden att ta in så mycket som jag orkar av den. Jag är säkert på många vis blind för olika saker också, men det är kanske inte så lätt som att bara "se mig omkring". Jag vet inte ens om jag vill det alltid. Jag pratade nyligen med en vän om att det kan vara bra att diskutera det man skapar för att andra ser andra saker i vad man gör och man på så vis kan lära sig nya saker om sig själv. Han sa att han för tillfället inte hade lust att skärskåda sig själv på det viset. Så kan det också vara, det får man respektera, utforskande av världen och sig själv kan vara krävande och det är inte alltid man orkar med det.

Hittade inget klipp med träd och kök-sketchen, men här är en om Pulver.

Assignmentet vi gav:

1x1m

I klassen hade vi provat att ge dikter, bilder och musik som assignments. Vad fanns det kvar att testa? Ett mått? Varför inte. 1x1 meter är ganska stort. men vem har bestämt det? Kan man omdefiniera det? Kan man göra en subjektiv kvadratmeter? måste m förresten betyda meter?

Assignment #5

Assignment #5

Jag har hittat en genväg
där kan jag gå som en idiot





Det släpar sig in överallt
Om man sitter blickstilla och bara iakttar
ser man hur världen skälver
av tunga andetag

Jag sveper in det
i min svarta klänning
och låter det följa med mig
ner över kontinenten

Flygplanet hänger i den tomma himlen
från en osynlig guds stumma händer
ovanifrån ser man stjärnbilder
breda ut sig över marken

De säger i högtalarna:
Stäng av allt som sänder elektriska signaler
stäng av ditt hjärta
innan det får planet att störta

Jag med mina genvägar
du med dina omvägar
vi går genom samma tid och känsla
men aldrig samtidigt

Assignmentet vi fick:

Jag var bortrest under tisdagen och onsdagen, på semester i Kroatien. Jag tänkte först att jag skulle göra något när jag var där men det var så mycket andra intryck att jag inte fick någon riktig ro att skapa. Därför hade jag bara torsdag kväll på mig, och då försökte jag få ihop mina tankar under semesterresan med assignmentet jag fått. Ibland bara gör man saker utan att riktigt förstå dem. Det här var ett sådant tillfälle. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det, men det blev en dikt och en bild/vykort som föreställer mig på en kroatisk strand. Jag tror det handlar om något slags längtan och saker som går lite fel, sånt som man bär med sig. Egentligen stämmer det inte så bra överrens med känslan jag fick av assignmentet, den var mer humoristisk, glad och upptäckande. Det var intressant att de valde att skriva "Jag har hittat en genväg där kan jag gå som en idiot" istället för "Hitta en genväg och gå där som en idiot". Vem är jag? Det här är alltså något som redan har hänt? Eller? Jag tänker att det finns två sätt att se på det här assignmentet, antingen att det inbjuder till agerande, att gå ut och gå som en idiot eller leta efter genvägar, eller så kan man se det som en del av en berättelse där personen det handlar om kan vara någon annan än en själv och man kan själv bestämma betydelse och sammanhang och välja hur man gestaltar berättelsen.

Eftersom jag var bortrest fick Lisa bestämma assignmentet själv denna veckan. Hon gav:

Nu,

en världsmedborgare

konstigt och otroligt.

Allt är så självklart

så var det inte igår...

Jag tolkar det som en uppmaning att fundera över fördelar och nackdelar med tiden vi lever i. Allt är så självklart - vetenskapens objektivitet kör över mystiken, andligheten, religionen. Globalisering och informationsflöde i all ära, men vad är det vi missar? Så var det inte igår - Hur var det då? Jag tycker det finns många intressanta ingångar i den här texten.

Assignment #4

Assignment #4

Assignmentet vi fick:

Jag fick bara bilden med soffan och hajarna, men egentligen skulle denna texten också varit med:

Tolka med hjärna och hand, stanna på torra land. 

Jag vet inte om det skulle gjort så stor skillnad för resultatet, eftersom det känns som att bilden och texten inte motsäger varandra och jag skulle nog fortfarande sett bilden som det viktigaste. Det var en bra utmaning att bara få en bild, jag fick upptäcka små ledtrådar i den som kunde vägleda mig. Figuren ser ut att ha något inklippt på sig.. hm..? Det ser ut som något ur en inredningstidning.. hm..? Klippa och klistra med tidningar? Collage! Det blev en äventyrlig collageberättelse där assignmentbilden ibland kom in som inspiration, det svarta vattnet återkommer till exempel. Bilden var bra som assignment eftersom den innehöll flera olika delar som man kunde ta fasta på, man var inte helt säker på vad det var för bild heller. Är det en inredningsbild? Är det konst? Är soffan med i konstverket? En sån liten osäkerhet tror jag är bra för kreativiteten. 

Assignmentet vi gav:

Gör något vackert fult.

Jag är förtjust i meningar som man kan tolka på två sätt. Det här kan man antingen se som en uppmaning att förfula något, eller att göra något fult som också är vackert. Fulhet och skönhet är intressanta begrepp att fundera över. Varför tycker man att något är vackert? Precis som Ingrid som fick det här assignmentet tycker jag att förfall kan vara vackert, gamla lutande hus med flagande färg till exempel. Och rost, jag tycker rostiga saker är jättevackra. Den sortens skönhet är melankolisk, kanske är det att det påminner oss om alltings förgänglighet och därigenom livets värdefullhet? Sedan finns det det vulgära och kitchiga som liksom är motsatsen, men som också kan vara vackert. Naturen tycker många är vacker, men samtidigt tycker man att harmoniska och balanserade bilder är vackra, och naturen är oftast helt kaotisk. Jag har alltid ogillat sport för att jag inte tycker det är estetiskt tilltalande, stora fula arenor eller fotbollsplaner med fula reklamskyltar och alla har likadana fula fotbollskläder. Andra pratar om kärleken till sporten och spelets skönhet. Tyvärr var Ingrid och Iris borta under genomgången så jag vet inte riktigt hur de tyckte att assignmentet var. Av Iris blogginlägg kan jag i alla fall tro att hon gick loss ordentligt och att den här uppgiften passade henne bra.

Assignment #3

Gå ut, utgång, utgå.


Gå ut varifrån och vart?
Om man går ut från något,
kommer man alltid in i något annat?

Gå in, ingång, ingå.
Uppgå, nergå, avgå,
pågå, frångå, tillgå.

Ibland vill man gå ut ur sig själv,
utgå ur sitt liv för ett tag.

Sömnen är en utgång.
När man sover glider man ut ur sitt liv
och in i sina drömmar

men ibland är man så nära drömvärlden
att man inte vet vad som är verkligt.
Var det en dröm? Har jag vaknat?

Assigmentet vi fick: Gå ut, utgång, utgå

min första idé när jag läste detta var att det var en uppmaning att gå ut på krogen och dricka öl. Det passade dock inte så bra att göra det, så jag fick hitta på något annat. Jag gjorde en film där jag går ut på låtsas istället. Jag började med att bara sätta mig ner och måla utgångar och ingångar i tusch och vit akrylfärg utan att veta riktigt vad jag skulle göra med dem, men så fick jag idén att de liksom skulle smälta in i varandra i något slags drömvärld. Sedan fotograferade jag lite och satte ihop det i moviemaker. Jag gjorde även lite drömmig musik till. Under arbetets gång funderade jag mycket på vad utgångar är och det resulterade i texten ovan. När jag väl kommit över mina öl-associationer gillade jag den här uppgiften, att den var kort och lekte med orden gjorde att den satte igång mina tankar. Det kändes som att det var fritt att göra vad man hade lust med, men man skulle också kunna lyda uppmaningen rakt av och bara gå ut, gå utanför dörren och se vad man hittade där.

Assignmentet vi gav:

Titta i boken

revidera.

Ta bort något,

lägg till något.

Tänk rosa

Det här assignmentet satte vi ihop av idéer vi spånat kring när vi gjorde det första. Vi tänkte att det skulle vara roligt att utgå från en valfri bok som inspirationskälla. Vi funderade ganska mycket kring vilken färg vi skulle välja, först hade vi tänkt gult men sen tyckte vi att rosa var mer spännande, speciellt eftersom vi skulle ge uppgiften till två män. Jag hoppades att de skulle fundera på sin relation till färgen rosa och kanske behöva brottas lite med den. Även om jag inte trodde att någon av dem skulle säga "USH NEJ ROSA DET ÄR JU EN TJEJFÄRG", så kan det ändå vara något som väcker reaktioner, kanske minnen från barndomen när det var farligt med tjejbaciller och man absolut inte vill se annorlunda ut eller vara tjejig om man var kille. 

mina egna känslor inför rosa är blandade. Jag hade en period i min ungdom när jag älskade rosa. Jag älskade visserligen alla starka färger, men det var något speciellt med rosa. Att köpa rosa saker tror jag var ett sätt att för mig att bygga min identitet som tjej. Detta konstruerande av tjejighet ser jag idag som något minst sagt problematiskt, och jag tvekar inför rosa saker. Å ena sidan vill jag inte stödja stereotypa könsroller, å andra sidan vill jag inte säga att det är dåligt med rosa för att det är tjejigt, för det innebär att det är dåligt att vara tjejig. Om jag måste undvika rosa fast jag egentligen tycker att det är en fin färg är jag ju fortfarande begränsad av normerna? Det finns en bok som heter Rosa - Den farliga färgen, som jag kanske skulle läsa. 

Vi tänkte också att man skulle kunna se det politiskt, eftersom Feministiskt initiativs färg är rosa tänker jag att rosa har blivit en symbol för feminismen och tänk rosa skulle då kunna vara tänk feministiskt.

Det verkade dock som att de som fick assignmentet antingen har en helt oproblematisk inställning till rosa eller inte var intresserade av att fundera så mycket kring det. Istället gjorde de varsitt verk med fågeltema, men det är ju det som är det härliga med assignment också, att man aldrig vet hur det ska bli. man kan försöka putta på i någon riktning, men det är inte säkert att de går dit man har tänkt sig eller nappar på de små beten man lägger ut. Även detta assignmentet fick lite kritik för att vara för låst, men det hade jag svårt att förstå. Det står ju ingenstans vad resultatet ska bli? Det enda man är låst vid är att på något sätt förhålla sig till färgen rosa och en bok, det borde kunna ge ganska stora möjligheter. Kanske var det den lite befallande tonen som gjorde det?