Flöde-Hög

Uppgift: Bygg en bit av en teckning av vit kartong. Fotografera på fyra olika platser:

På Centralstationen, glatt viftande med sina tentakler!

Väntar utanför dörren.

Vad är det där?, frågade en tant när jag stod och fotograferade min papphög. 

Det är en modell av ett träd med ett hål i, sa jag. 

Jaha, sa hon. 

Ståtlig i sitt naturliga habitat   

Hemmamys.

Efter att ha asat runt på papphögen en stund började jag så småningom utveckla en känsla av samhörighet med den. Den satt så snällt och stilla jämte mig på bussen. Den uthärdade snön och blåsten utan att klaga. Jag kände ömhet inför den. Jag är den enda som förstår dig, tänkte jag. Du är kanske inte speciell eller perfekt, men du har faktiskt en viss slarvig charm. Det är du och jag nu, hög.

Vi mot världen.

Mellanbilder I

Precis innan man somnar, när man ligger i mörkret och funderar, är man en kort stund mitt emellan sitt vanliga liv och sitt drömliv. Sängen har nästan slutat vara säng och man har nästan slutat vara sig själv, men inte riktigt än. I detta halvt upplösta tillstånd kan vilka tankar som helst dyka upp, vilket förstås är intressant.

Refläcktion

I veckan har vi arbetat med fläckar, här är en fri associationstext på temat:

En fläck är en liten bit av någonting på eller i någonting annat. Det kan också vara en liten bit ingenting där någonting borde vara eller en liten bit någonting i ett ingenting.

Fläckar är på andra ställen än de borde. En syltfläck är ett hallon som inte ville stanna i burken. En färgfläck är en liten bit målning som rymde från duken. En fläck kommer någon annanstans ifrån. Den är en nybyggare, en upptäcktsresande, en avvikare. Längtar fläckar hem?

Man kan gömma sig i fläckar som en leopard eller bli synlig i en fläck av ljus. Man kan vara som en fläck av ljus. Eller mörker. En stjärnbild är flera små fläckar av ljus i ett stort mörker. En inverterad stjärnbild är leverfläckar på armen som bildar till exempel södra korset eller karlavagnen. Genom en kal fläck på hjässan kan man se in till en annan människas skalle.

Fläckar på nära håll slutar vara fläckar, eftersom de upptar hela synfältet. På långt håll kan vad som helst vara en fläck. Från långt upp i luften ser du ut som en fläck. Vissa fläckar kan man tvätta bort. Andra fläckar bär man i sitt hjärta livet igenom. Eller på sina byxor.

Första veckan

Första veckan som bildlärarstudent på HDK

Den här veckan har vi börjat, vilket kanske är det viktigaste av allt man kan göra! Det känns som att vi har försökt väcka olika delar av oss själva: händerna, ögonen, kroppen och huvudet. Vi har börjat sätta igång förmågan att associera, att koppla samman det ena med det andra och på så sätt skapa olika idéer som inte är fel eller rätt utan en ingång till nya tankar, att lära känna varandra och rummet och att bara låta händerna teckna det man ser utan att bry sig om slutprodukten. Det har för mig varit väldigt befriande att det inte har behövt resultera i någonting vackert eller begripligt.

Nu är det dags att väcka språket också. Tanken med den här bloggen är att få utrymme att utveckla tankar kring det vi gör under kursen. Att förmedla det man tänker är ju ibland en utmaning, i alla fall för mig. Som när jag under en workshop försökte förklara hela min livsfilosofi på en halv minut utifrån en knölval, en bokstavskloss och orden "ALLA" och "URCELL". Jag ska inte börja prata om evolutionsteorin igen (fast den är så fantastisk! Och vacker!), men en av handledarna uppfattade det som att jag ville förmedla något slags motsats mellan natur och kultur, vilket inte var vad jag menade. Jag tänker snarare att det i grunden är samma sak, att naturvetenskap och konst båda två handlar om att ha ett nyfiket och utforskande förhållningssätt till världen.

När jag gick i skolan tyckte jag att NO och matte var tråkigt, eftersom jag gillar att teckna, måla och skriva och uppfattade naturvetenskap som motsatsen. Om jag hade gått om skolan nu hade jag haft en helt annan åsikt. Ju mer man lär sig om världen desto större blir den, och desto större blir ens eget konstnärliga universum. Jag tänker att det är viktigt att man får ta in saker och bearbeta dem på sitt eget sätt även i skolan. Mitt sätt att göra tanken om livets uppkomst till min egen var till exempel att skriva en dikt. Tänk om man istället för att skriva ett biologiprov kunde få måla en tavla av en cell eller skriva en novell om kroppen!

Två av veckans mellan-teckningar: Mellan-koli och  Jag mellan Rikard och Alec (+ Alecs ansikte mellan två ställen).

Något som verkligen har satt igång mig är skissboken. Så många gånger jag har köpt skissböcker med ambitionen att rita hela tiden överallt vart jag än är (min definition av En riktig konstnär = En som bär runt på skissbok) men det är först den här veckan jag har lyckats något så när. Vi har fått uppgiften att varje dag göra en bild på temat "mellan". Ett fantastiskt bra tema! Samtidigt som det är något man måste förhålla sig till så ger det all frihet man kan önska. Allting är ju hela tiden mellan någonting och någonting annat, både i tid och rum. Jag sitter här mellan ett luftsjok och ett annat, precis mellan dåtid och framtid.

Med bloggen och skissboken känns det som att utbildningen blir mer än det som händer innanför skolans väggar. Jag antar att det är meningen, att vi liksom ska genomsyras av konstnärlig utveckling tills vi tänker och andas och är alldeles indränkta i den!