Jag tyckte det här var en ganska tråkigt assignment som inte sa mig så mycket. För mig kändes det mest som en klyscha, "gå genom livet med öppna ögon" jo man tackar. Carpe diem på dig med. Filmen jag gjorde blev som en liten motreaktion. Först tänkte jag att jag kanske skulle göra en hatt med ögon på, men jag hade inte riktigt tid och lust, ett hårband kanske? Jag började på det men såg att det även skulle kunna vara en ögonbindel med ögon på, och då började det kännas intressant. Det som är typiskt för klyschor är ju att de inte egentligen inte betyder någonting, man säger dem men sen gör man som man alltid har gjort, kanske med någon ytlig förändring. Du öppnar inte ögonen, du sätter på dig en ögonbindel med låtsasögon på. Kanske har du ögonen öppna bakom bindeln? Jag hade nyligen sett en föreställning med humorgruppen Klungan, där en sketch handlade om två damer som berättade om sina problem. Den ena hade aldrig sett ett träd och den andra kunde inte hitta till sitt kök. Det var alltid något som liksom kom i vägen. Ur detta kom idén med en person som sitter och pratar om hur viktigt det är att gå genom livet med öppna ögon, men själv inte kan eller inte vill öppna dem. Det kan vara bra med uppgifter som irriterar en, så man får vara lite trotsig och motvalls ibland. Kanske kunde man gjort ett ännu klyschigare och mer irriterande assignment med flit? Jag förstår vad det var assignmentmakarna egentligen var ute efter, att ha öppna ögon och se saker man vanligtvis missar, det är ju inte alls en dum idé. Jag var väl bara inte mottaglig för den sortens visdomsord. En anledning är kanske att det kändes som att de genom att säga "gå genom livet med öppna ögon" utgick från att jag går runt och är blind för min omvärld när jag faktiskt försöker hela tiden att ta in så mycket som jag orkar av den. Jag är säkert på många vis blind för olika saker också, men det är kanske inte så lätt som att bara "se mig omkring". Jag vet inte ens om jag vill det alltid. Jag pratade nyligen med en vän om att det kan vara bra att diskutera det man skapar för att andra ser andra saker i vad man gör och man på så vis kan lära sig nya saker om sig själv. Han sa att han för tillfället inte hade lust att skärskåda sig själv på det viset. Så kan det också vara, det får man respektera, utforskande av världen och sig själv kan vara krävande och det är inte alltid man orkar med det.
Hittade inget klipp med träd och kök-sketchen, men här är en om Pulver.
Assignmentet vi gav:
1x1m
I klassen hade vi provat att ge dikter, bilder och musik som assignments. Vad fanns det kvar att testa? Ett mått? Varför inte. 1x1 meter är ganska stort. men vem har bestämt det? Kan man omdefiniera det? Kan man göra en subjektiv kvadratmeter? måste m förresten betyda meter?
Jag har hittat en genväg där kan jag gå som en idiot
Det släpar sig in överallt
Om man sitter blickstilla och bara iakttar
ser man hur världen skälver
av tunga andetag
Jag sveper in det
i min svarta klänning
och låter det följa med mig
ner över kontinenten
Flygplanet hänger i den tomma himlen
från en osynlig guds stumma händer
ovanifrån ser man stjärnbilder
breda ut sig över marken
De säger i högtalarna:
Stäng av allt som sänder
elektriska signaler
stäng av ditt hjärta
innan det får planet att störta
Jag med mina genvägar
du med dina omvägar
vi går genom samma tid och känsla
men aldrig samtidigt
Assignmentet vi fick:
Jag var bortrest under tisdagen och onsdagen, på semester i Kroatien. Jag tänkte först att jag skulle göra något när jag var där men det var så mycket andra intryck att jag inte fick någon riktig ro att skapa. Därför hade jag bara torsdag kväll på mig, och då försökte jag få ihop mina tankar under semesterresan med assignmentet jag fått. Ibland bara gör man saker utan att riktigt förstå dem. Det här var ett sådant tillfälle. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det, men det blev en dikt och en bild/vykort som föreställer mig på en kroatisk strand. Jag tror det handlar om något slags längtan och saker som går lite fel, sånt som man bär med sig. Egentligen stämmer det inte så bra överrens med känslan jag fick av assignmentet, den var mer humoristisk, glad och upptäckande. Det var intressant att de valde att skriva "Jag har hittat en genväg där kan jag gå som en idiot" istället för "Hitta en genväg och gå där som en idiot". Vem är jag? Det här är alltså något som redan har hänt? Eller? Jag tänker att det finns två sätt att se på det här assignmentet, antingen att det inbjuder till agerande, att gå ut och gå som en idiot eller leta efter genvägar, eller så kan man se det som en del av en berättelse där personen det handlar om kan vara någon annan än en själv och man kan själv bestämma betydelse och sammanhang och välja hur man gestaltar berättelsen.
Eftersom jag var bortrest fick Lisa bestämma assignmentet själv denna veckan. Hon gav:
Nu,
en världsmedborgare
konstigt och otroligt.
Allt är så självklart
så var det inte igår...
Jag tolkar det som en uppmaning att fundera över fördelar och nackdelar med tiden vi lever i. Allt är så självklart - vetenskapens objektivitet kör över mystiken, andligheten, religionen. Globalisering och informationsflöde i all ära, men vad är det vi missar? Så var det inte igår - Hur var det då? Jag tycker det finns många intressanta ingångar i den här texten.
Jag fick bara bilden med soffan och hajarna, men egentligen skulle denna texten också varit med:
Tolka med hjärna och hand, stanna på torra land.
Jag vet inte om det skulle gjort så stor skillnad för resultatet, eftersom det känns som att bilden och texten inte motsäger varandra och jag skulle nog fortfarande sett bilden som det viktigaste. Det var en bra utmaning att bara få en bild, jag fick upptäcka små ledtrådar i den som kunde vägleda mig. Figuren ser ut att ha något inklippt på sig.. hm..? Det ser ut som något ur en inredningstidning.. hm..? Klippa och klistra med tidningar? Collage! Det blev en äventyrlig collageberättelse där assignmentbilden ibland kom in som inspiration, det svarta vattnet återkommer till exempel. Bilden var bra som assignment eftersom den innehöll flera olika delar som man kunde ta fasta på, man var inte helt säker på vad det var för bild heller. Är det en inredningsbild? Är det konst? Är soffan med i konstverket? En sån liten osäkerhet tror jag är bra för kreativiteten.
Assignmentet vi gav:
Gör något vackert fult.
Jag är förtjust i meningar som man kan tolka på två sätt. Det här kan man antingen se som en uppmaning att förfula något, eller att göra något fult som också är vackert. Fulhet och skönhet är intressanta begrepp att fundera över. Varför tycker man att något är vackert? Precis som Ingrid som fick det här assignmentet tycker jag att förfall kan vara vackert, gamla lutande hus med flagande färg till exempel. Och rost, jag tycker rostiga saker är jättevackra. Den sortens skönhet är melankolisk, kanske är det att det påminner oss om alltings förgänglighet och därigenom livets värdefullhet? Sedan finns det det vulgära och kitchiga som liksom är motsatsen, men som också kan vara vackert. Naturen tycker många är vacker, men samtidigt tycker man att harmoniska och balanserade bilder är vackra, och naturen är oftast helt kaotisk. Jag har alltid ogillat sport för att jag inte tycker det är estetiskt tilltalande, stora fula arenor eller fotbollsplaner med fula reklamskyltar och alla har likadana fula fotbollskläder. Andra pratar om kärleken till sporten och spelets skönhet. Tyvärr var Ingrid och Iris borta under genomgången så jag vet inte riktigt hur de tyckte att assignmentet var. Av Iris blogginlägg kan jag i alla fall tro att hon gick loss ordentligt och att den här uppgiften passade henne bra.
Gå ut varifrån och vart?
Om man går ut från något,
kommer man alltid in i något annat?
Gå in, ingång, ingå.
Uppgå, nergå, avgå,
pågå, frångå, tillgå.
Ibland vill man gå ut ur sig själv,
utgå ur sitt liv för ett tag.
Sömnen är en utgång.
När man sover glider man ut ur sitt liv
och in i sina drömmar
men ibland är man så nära drömvärlden
att man inte vet vad som är verkligt.
Var det en dröm? Har jag vaknat?
Assigmentet vi fick: Gå ut, utgång, utgå
min första idé när jag läste detta var att det var en uppmaning att gå ut på krogen och dricka öl. Det passade dock inte så bra att göra det, så jag fick hitta på något annat. Jag gjorde en film där jag går ut på låtsas istället. Jag började med att bara sätta mig ner och måla utgångar och ingångar i tusch och vit akrylfärg utan att veta riktigt vad jag skulle göra med dem, men så fick jag idén att de liksom skulle smälta in i varandra i något slags drömvärld. Sedan fotograferade jag lite och satte ihop det i moviemaker. Jag gjorde även lite drömmig musik till. Under arbetets gång funderade jag mycket på vad utgångar är och det resulterade i texten ovan. När jag väl kommit över mina öl-associationer gillade jag den här uppgiften, att den var kort och lekte med orden gjorde att den satte igång mina tankar. Det kändes som att det var fritt att göra vad man hade lust med, men man skulle också kunna lyda uppmaningen rakt av och bara gå ut, gå utanför dörren och se vad man hittade där.
Assignmentet vi gav: Titta i boken
revidera.
Ta bort något,
lägg till något.
Tänk rosa
Det här assignmentet satte vi ihop av idéer vi spånat kring när vi gjorde det första. Vi tänkte att det skulle vara roligt att utgå från en valfri bok som inspirationskälla. Vi funderade ganska mycket kring vilken färg vi skulle välja, först hade vi tänkt gult men sen tyckte vi att rosa var mer spännande, speciellt eftersom vi skulle ge uppgiften till två män. Jag hoppades att de skulle fundera på sin relation till färgen rosa och kanske behöva brottas lite med den. Även om jag inte trodde att någon av dem skulle säga "USH NEJ ROSA DET ÄR JU EN TJEJFÄRG", så kan det ändå vara något som väcker reaktioner, kanske minnen från barndomen när det var farligt med tjejbaciller och man absolut inte vill se annorlunda ut eller vara tjejig om man var kille.
mina egna känslor inför rosa är blandade. Jag hade en period i min ungdom när jag älskade rosa. Jag älskade visserligen alla starka färger, men det var något speciellt med rosa. Att köpa rosa saker tror jag var ett sätt att för mig att bygga min identitet som tjej. Detta konstruerande av tjejighet ser jag idag som något minst sagt problematiskt, och jag tvekar inför rosa saker. Å ena sidan vill jag inte stödja stereotypa könsroller, å andra sidan vill jag inte säga att det är dåligt med rosa för att det är tjejigt, för det innebär att det är dåligt att vara tjejig. Om jag måste undvika rosa fast jag egentligen tycker att det är en fin färg är jag ju fortfarande begränsad av normerna? Det finns en bok som heter Rosa - Den farliga färgen, som jag kanske skulle läsa.
Vi tänkte också att man skulle kunna se det politiskt, eftersom Feministiskt initiativs färg är rosa tänker jag att rosa har blivit en symbol för feminismen och tänk rosa skulle då kunna vara tänk feministiskt.
Det verkade dock som att de som fick assignmentet antingen har en helt oproblematisk inställning till rosa eller inte var intresserade av att fundera så mycket kring det. Istället gjorde de varsitt verk med fågeltema, men det är ju det som är det härliga med assignment också, att man aldrig vet hur det ska bli. man kan försöka putta på i någon riktning, men det är inte säkert att de går dit man har tänkt sig eller nappar på de små beten man lägger ut. Även detta assignmentet fick lite kritik för att vara för låst, men det hade jag svårt att förstå. Det står ju ingenstans vad resultatet ska bli? Det enda man är låst vid är att på något sätt förhålla sig till färgen rosa och en bok, det borde kunna ge ganska stora möjligheter. Kanske var det den lite befallande tonen som gjorde det?
