Interkulturalitet v 6

Så jag har jobbat vidare med alfabetet.. Och jag målade en bild av mitt pass. Jag visade det för en vän och sa: nu har jag gjort ett pass så att jag kan resa. Han sa: du borde göra ett till alla flyktingar. Jag önskar att jag kunde, sa jag. Det svenska passet är ett av världens mest kraftfulla, läste jag för ett tag sedan. De med svenskt pass kan resa till många platser i världen. Själv ska jag snart resa till Indien. Utan mitt pass hade det varit omöjligt, men att ha ett pass och kunna resa är något jag länge sett som självklart. Det var först för något år sedan, när de började pratas om flyktingkris och hur människor på flykt dog för att de inte fick eller kunde ta säkra vägar, som jag på allvar började tänka på hur orättvist det är. Jag kan utan problem åka på en semesterresa till Italien, medan folk på andra sidan havet drunknar i desperata försök att nå europa.

Här sitter jag och är en käck turist i Italien. Jag kände en viss skuld när jag reste dit, men felet är ju egentligen inte att jag sitter och är käck utan att alla människor inte har den möjligheten.

Så jag har jobbat vidare med pass.. Jag har gjort mitt svenska pass en gång till, fast utan bild och namn, så att vem som helst ska kunna fylla i det. Och så har jag börjat på ett Ingenstans-pass, det är också tomt. Det är ett hål där fotot ska sitta. Ingenstans-passet ger dig inte tillgång till någonting. Det är ett värdelöst dokument. Eller är det värdefullt att kunna ta sig till ingenstans? I ingenstans kommer ingen att jaga dig, skada dig, såra eller störa dig. Ingenstans är det perfekta gömstället. Jag har också tänkt göra ett Överallt-pass eller ett Universum-pass som hypotetiskt ger alla rätt att åka överallt i hela världen och rymden. Jag har hittills bara gjort akvarellmålningar av passen men min tanke är att sätta ihop dem till "riktiga" pass, som små böcker. Som jag kan ge bort till den som vill ha. Kanske använder jag texterna och bilderna i det interkulturella alfabetet så att det blir som små konst-böcker. Vi får se. Tyvärr har jag ju inte så mycket tid kvar innan jag åker, men det är vad jag skulle vilja göra.

Interkulturalitet v 3, 4 och 5

 Okej förlåt men jag börjar med en liten Måndags-rant, om den är osammanhängande och irrelevant skyller jag på förkylning:

Det är lätt att få för sig att alla är överens om saker, till exempel att rasism är dåligt och mänskliga rättigheter är bra, att kapitalismen är problematisk, milt uttryckt, och att patriarkatet är en verklighet som vi behöver kämpa emot. När jag sitter i klassrummet och diskuterar vithet, eller i publiken på en teaterföreställning om Marie Antoinette känns det självklart att alla håller med om de här sakerna. Det är liksom ingen som ställer sig upp och ropar "men hallå, om de fattiga bara hade lite mer go i sig och fick incitament på att ta sig ur sin fattigdom så skulle vem som helst av dem kunna göra en klassresa!", vi applåderar entusiastiskt åt en föreställning som egentligen säger att vårt liv är djupt omoraliskt. Jag känner att alla vi i västvärlden är Marie Antoinette, vi som har och inte vill dela med oss. Och vi är överens om att det är fel.

Det är ingen i klassrummet som säger: "men hallå vi kan ju inte ta emot alla, tänk på alla problem som kommer med invandringen och hur mycket det kostar". Är det inte märkligt att de flesta säger sig vara emot rasism och sexism, när vi befinner vi oss i en värld och i ett samhälle och ett system som faktiskt bygger på ojämlikhet? I verkligheten prioriteras ekonomiska intressen över människoliv och vi accepterar att det är på det viset. Det är få som försvarar det rådande systemet men få föreslår på allvar att göra revolt mot det heller. Eller, man försvarar det rådande systemet med att det på något sätt är oundvikligt, det enda realistiska. Typ: "Naturligtvis ska Sverige hjälpa människor på flykt men vi HAR JU INTE RÅD att ta emot alla". Säger jag: "Det spelar ingen roll om Sverige 'har råd' att ta emot flyktingar eller inte, vi måste göra det ändå för det är vår moraliska skyldighet eftersom alla människor är lika mycket värda och har samma rättigheter", så får jag höra att jag är verklighetsfrånvänd.

Men alternativet är ju att säga att svenskar är värda mer rättigheter än andra bara för att de är födda här. Typ: "Jag har faktiskt mer rätt till mitt jobbskatteavdrag än du har rätt till att.. tja, överleva". Men det säger man inte. Man pratar om vad som är realistiskt. Realistiskt för vad? För vem? För att man ska kunna behålla allting exakt som innan? Om det är något som är orealistiskt så är det att tro att saker inte förändras. Om det är något som är verklighetsfrånvänt så är det väl att alltid se allting från sitt eget svenska perspektiv. Vad jag egentligen vill komma fram till är: Om vi är överens om att alla människor är lika mycket värda, varför accepterar vi då en ordning som är djupt ojämlik och orättvis?

Föreläsning/workshop Rasoul

Rasoul tog upp diskursanalys och språk och makt, och vi diskuterade några av orden vi tagit fram som riktlinjer för gruppen.
Vänskap -  Betyder olika i olika kontexter, på facebook, någon som säger "Hej kompis" på gatan, vänskapliga relationer mellan stater, personliga relationer. Ett tillstånd. En icke-fientlig relation. Vänlig attityd och uppsåt. Vän - skap, alltså något man skapar.
Tankeutrymme - Inte för hätsk stämning eller för snabba beslut. Vart finns tankeutrymmet? I huvudet, i oss, mellan oss? Talutrymme. Kan eget tankeutrymme innebära nonchalans, att man glömmer lyssna på andra?
Förståelse - Empati, viljan att förstå är nödvändig för förståelse. Förståelse ur ett rent kommunikativt perspektiv som har med kunskap och göra, eller förståelse som innebär överseende. Överseende/förståelse är ett riskabelt tillstånd eftersom det inte är bra att acceptera allt. Förståelse/kunskap är absolut medan förståelse/empati är öppet. 

Föreläsning/workshop Zarah Bayati

Globalisering? För vem är världen globaliserad? Vilka har möjlighet att ta del av den globaliserade världen? Det är höga avgifter för att studera i EU för människor utanför EU, vilket innebär att en viss klass får möjligheter vilket leder till större klassklyftor.

Mångkultur? Ska man tänka på kultur som många olika som är skilda från varandra eller är vi egentligen delar av samma kultur allihopa? Det finns aldrig några precisa gränser, det är flytande och kopplingar mellan kulturer finns överallt. Skillnaderna är alltid större mellan individer i en kultur än mellan kulturer.

Kolonialism? Europeerna kom inte med ödmjukhet för att de ville leva sina liv ifred (jo säkert en del av dem), de kom för att ta. Afrika var inte fattigt, det var rikt tills folk kom dit och tog naturresurserna. För att rättfärdiga övergreppen skapade man diskurser om de ländernas befolkningar som ociviliserade, barnsliga, vildar, som behöver civiliseras och frälsas. "The white mans burden".

Invandrare? Varför är europeer utvandrare och alla andra invandrare?

Handledning
Textseminarium Bea
Handledning

Så jag håller på att skriva en text. Eller samla massa små eller större fragment till en text. Har sorterat dem i alfabetisk ordning. Det är lite svårt just nu att veta vad jag håller på med och varför. Men det brukar vara bra, förvirring och tvivel är en del av processen. Jag går helt på känsla när jag hittar på/väljer ut vad som ska vara med i texten. Det handlar om möten med det främmande, den andre som egentligen inte är annan. Om rädsla och dumhet och kärlek. Tror jag. Det är svårt för att det är personligt. Vanligtvis brukar jag svepa in saker i tjocka lager fiktion. Men det här har liksom inte gått igenom den omvandlingsprocessen. Det är inte abstrakt. Jo, en del av det, men annat liksom bara är. En annan sak som känns svår är att använda andra människors ord utan att ha frågat. Men har de sagt dem till mig är de mina också! De ligger i mig som en del av mig och det här är väl kanske mitt sätt att bearbeta det. Man får skylla sig själv när man kommer nära en konstnär! Ha! Nä, jag vet inte. Haha, detta med att inte behöva skriva akademisk text på bloggen. Phu. 

Jag minns en essä av min favoritförfattare, Jeanette Winterson, den handlar om.. konst.. eller något. Jag minns inte hela, bara att hon säger att man inte får blanda ihop sin passion med konst. Eller man får inte ta dem för samma sak. Bara för att man känner något starkt så blir det inte automatiskt konst. Jag tänker på det ibland. Det är ett lätt misstag att göra, och jag undrar om jag inte gör det fast baklänges. Jag försöker inte göra konst av mina passioner, jag försöker göra mina passioner till konst. Nä, jag vet inte. Det är ju inte som att konsten och livet är två avskiljda storheter. Jag ska leta upp den. 

Okej, så här skriver hon: "Om jag är författare måste jag vara försiktig, får jag inte gå i fällan och tro att min passion i sig själv är konst. Som kompositör eller målare vet jag att den inte är det. Jag vet att jag måste hitta fram till en formmässig översättning för att tydliggöra vad jag vill uttrycka. Jag vet att min passions språk och min konsts språk inte är samma sak (...) Den dåliga författaren tror att det räcker med känslans uppriktighet och sätter sin lit till styrkan i erfarenheten. Den sanna författaren vet att känslan måste underordna sig formen. Det är genom formen, inte trots den eller som en bisak till den, som de starkaste känslorna kan spridas till störst antal människor."

Egentligen handlar essän om varför hennes sexuella läggning inte är det viktigaste i hennes författarskap. Kanske. Hursomhelst klarlägger den något av det jag brottas med: Vad jag behöver göra är att hitta en formmässigt adekvat översättning av mina erfarenheter. Ah! Jag älskar när man kan formulera hela sitt problem i en enda mening. I och för sig kan väl hela den konstnärliga verksamheten sammanfattas sådär.

Parallellt med texten har jag jobbat med akvarellmålningar. Vet inte vad jag håller på med där heller riktigt. Först tänkte jag att de skulle fungera mest som illustrationer till texten men jag tänker att det blir kanske lite platt. Mer spännande om de säger något eget. Jag tänker att om jag fortsätter jobba med det så kommer det att ge sig själv så småningom. Jag jobbar intuitivt efter de små tankar och fragment som dyker upp och räknar med att helheten kommer. Tyvärr har jag missat en hel jävla vecka nu för att jag har varit förkyld. Alltså inte lite förkyld utan drunkna-i-sitt-eget-snor-inte-orka-ta-sig-utanför-dörren-på-en-vecka-förkyld. SÄMST.