Fredagsreflektion 30 Januari

Den här veckan har vi läst en text av två gubbar som heter Bolton och Grussin och gjort en uppgift utifrån det. Eftersom jag presenterade uppgiften i det förra inlägget kommer här min tolkning av deras text och lite funderingar kring de olika begreppen som de skriver om.

Remediering:
När ett nytt medium lånar från eller försöker efterlikna ett gammalt, som datorspel som snarare försöker efterlikna tv än verkligheten. Eller tvärtom, att tv lånar från datorteknik. Alla medier har en relation till varandra och påverkar varandra på olika sätt. All mediering är remediering, påstår B&G, i alla fall just nu, i den tid då de befinner sig. Vilket i och för sig är 1999 då texten är skriven men jag tror de skulle säga samma sak idag. Remediering kan också göras av ett specifikt verk, att man tar ett visst innehåll och presenterar det på ett nytt sätt. Det kan man göra i samma medium eller i ett nytt, som när man filmatiserar en bok.

Direkt mediering:
Innebär att man strävar efter att likna verkligheten så mycket att man inte lägger märke till själva mediet. Mediet blir transparent, man ser igenom det utan att tänka på det och upplever en illusion av direkthet. Ett äldre exempel på detta är oljemåleri, där man velat få det att likna verkligheten så mycket som möjligt genom att använda centralperpektiv och försöka dölja penseldragen. Målningen ska inte ses som måleri utan som ett fönster som visar en verklighet. Ett mer nutida exempel är datorgrafik som försöker uppnå så mycket fotorealism som möjligt.

Direktmediering kan också upplevas när man läser en bok och kommer in i historien så mycket att man glömmer bort sig själv. Det tycker jag är intressant, för läsning är ju något inlärt och på så sätt o-direkt. I och för sig är fotografier och film också något man måste lära sig att läsa av och förstå. Men det är ett spännande tillstånd när man försjunker så djupt in i en historia att man glömmer bort att det inte är på riktigt. Men så börjar man fundera på en viss formulering i texten eller känner att något i berättelsen eller filmen inte känns trovärdigt och så bryts illusionen. Det kan också göras medvetet av författaren så att man plötsligt blir medveten om personen som skrivit. I vissa fall kan man vara väldigt medveten om författaren utan att förtrollningen försvinner, historien och författaren existerar i boken parallellt med varandra utan att man ifrågasätter det.

Jag undrar om det kanske är så att man måste ha en viss vana av ett medium för att kunna sluta tänka på det. Om jag skulle prova virtual reality till exempel så skulle jag förmodligen hela tiden tänka "wow, det här är nästan precis som verkligheten" och på så sätt vara oerhört medveten om att det faktiskt inte är verkligt. Jag vet inte om direkt mediering ens är möjligt på riktigt, direkt och mediering borde egentligen vara motsatser. Det kanske bara är en upplevelse, en känsla i stunden som är verklig då.

Hypermediering:
Kan ses som motsatsen till direktmediering. Här är kanske strävan att vara verkligheten snarare än att göra en represtentation av den. Hypermediering karaktäriseras av mångfald och synlighet istället för transparens. Ett exempel är datorn som har en massa knappar och menyer överallt som gör olika saker. Collage är också ett exempel. B&G skriver så här "Inom hypermedieringens logik strävar konstnären efter att få sin publik att erkänna mediet som medium samtidigt som den ska finna detta erkännande njutbart". Konsten kan bli sin egen verklighet när den bryter med realismen, den slutar vara en representation och blir bara medium, bara sin egen..

Jag funderar lite över det där med verklighet. Visst vill mycket konst, film och spel ge en känsla av att det är på riktigt, men samtidigt är det ofta en helt annan verklighet som presenteras. Jag vill ju inte se en film om Lisa, 26 år, som sitter vid sin dator och skriver. (Eller..?) Men det här kanske inte handlar så mycket om huruvida man visar upp drakar eller snöslask, det kanske är mer en fråga om hur det presenteras?

Kan någon förresten förklara för mig hur man använder orden media, medier och medium? Ett media, flera medier? Ett medium, flera media? Flera medium? Mediet? Mediumet? Ni fattar vad jag menar i alla fall,

En remediering kan vara hypermedierad och/eller direktmedierad. Det verkar som att något kan vara både direktmedierat och hypermedierat samtidigt, det kan till och med vara direktmedierat för att det är hypermedierat, kanske tvärt om också? Samma sak kan också ses som direktmedierat eller hypermedierat beroende på vem det är som upplever det.

När jag gjorde min remediering var jag till viss del ute efter realism (jag använder fjäderpensel för att ta bort penseldragen!) men jag ville också att den ska vara fin som målning, Jag ville att den skulle berätta någonting och på så sätt vara en representation av verkligheten och samtidigt vara ett vackert objekt, det viktigaste med målningen var inte att den liknar verkligheten så mycket som möjligt. Det måste väl inte vara helt det ena eller det andra.

Remedieringsuppgift

För några veckor sedan tog jag hem en påbörjad målning som jag lämnat hos mina föäldrar. Det var säkert flera år sedan jag började på den men någonting gjorde att det kändes rätt att fortsätta nu. Den föreställde en man som står framför en häck av rosor. I häcken finns en grind och grönbleka ansikten tittar fram mellan bladen. De blundar, sover eller döda?
Inför den förra uppgiften då vi skulle välja en bild att analysera satt jag och bläddrade i en konstbok i jakt på en bild som berört mig, och jag kom att tänka på en målning av Sir Edward någonting som föreställer män som fastnat i ett snår. En rosenhäck. Framför vilken det står en annan man. Jag valde inte den bilden att analysera, men den har tydligen inspirerat mig tidigare fastän jag knappt tänkt på det. Jag trodde idén med de bleka karlarna i rosenhäcken var min egen!

The prince entering the briar wood av sir Edward Burne-Jones

När det var dags för den här uppgiften: Att göra en remediering av ett äldre verk, tänkte jag igen på rosenhäcksbilden av sir Edward. Jag funderade på om jag skulle göra något i en annan ny och cool teknik, men jag kände ingen riktig lust till det. Istället fortsatte jag på min gamla målning. Jag letade också upp lite fakta om orginalmålningen. Det är en av fyra målningar som föreställer scener ur Törnrosa och han gjorde flera olika versioner. Jag visste att den hette "The prince entering the briar wood", men jag visste inte att briar rose var törnros. Underbart när det går upp ett ljus för en! Tavlan föreställer prinsen i Törnrosa, när han ska ta sig igenom törnehäcken och får syn på de stackare som försökt tidigare. Originalmålningarna i sig är alltså en remediering av en gammal saga. Här är mer fakta om dem: The Legend of Briar Rose

Eftersom en häck innehåller väldigt många små blad har jag fortfarande inte hunnit göra målningen riktigt färdig. Inte ens nästan faktiskt. Jag bestämde mig för att ta bort personen i förgrunden men jag vet inte. Jag kanske lägger till honom igen sen.
 I uppgiften stod det också att vi skulle välja ut ett exempel på remediering, här är det, låten Wuthering Heights av Kate Bush:

 Det var en aha-upplevelse här också, när jag för första gången läste texten till den här låten och insåg att den faktiskt handlar om Heathcliff och Cathy från romanen Svindlande höjder, och inte heter Wuthering Heights liksom bara  av en slump. Jag är rätt trög ibland. Boken är skriven av Emily Brontë och gavs ut första gången 1847. Den har även filmatiserats flera gånger, senast 2011.

Fredagsreflektion 23 Januari

Hej bloggen! Vi har inte hunnit göra så mycket att reflektera över än, introduktionsdag och en dag med Olle. Alltså två dagars skola på en hel vecka. Detta är inte bra. Jag blir fruktansvärt lat. Man skulle kunna tänka sig att man när man har mycket tid över ser till att göra sina uppgifter i tid och kommer ikapp med sådant som man ligger efter med sedan förra kursen, men inte jag. Jag tittar på Buffy the Vampire Slayer och odlar nervösa ryckningar i höger ögonlock istället.

Jag har faktskt sett fyra filmer med en karl som heter John Berger också, Ways of seeing heter de. De handlar om lite olika saker, bland annat bilden av kvinnor i konsten, vad massproduktion av konstverk och tillgängligheten det medför innebär för hur vi ser på konst och hur oljemåleriet använts som statusmarkör. Jag gillar honom. Han ser ut lite som Håkan Hellström.

http://www.ubu.com/film/berger_seeing3.html

Dagen med Olle ägnades åt dessa filmer och vad som har hänt efter att de gjordes 1972, och åt en text som handlar om hur en persom tittar på fotografier. Han definierar två olika element i de bilder som han fastnar för. Studium, som är något man kan titta på, som säger något men ingenting man berörs av och Punctum som liksom skjuter ut som en pil ur bilden och får oss att reagera. Vad som är Punctum i en bild är förstås subjektivt. Vi hade i uppgift att ta med oss en eller två bilder som vi hade funderat över Punctum och Studium i. Jag letade efter en bild med något slags inbyggd motsägelse snarare än en bild som påverkade just mig starkt, och tog med detta skivomslaget:

Prince - Lovesexy

Jag tycker den här bilden är intressant eftersom den stämmer mer överrens med hur kvinnor brukar porträtteras än med synen på manlig sexualitet. Sexiga män brukar inte posera med drömmande blick bland en massa blommor. Eller? Det var någon som tyckte att den såg ut som en parfymreklam, men jag tänker att de brukar vara mer såhär:

Hej, jag har lockat med dig i min bil för jag luktar så gott men egentligen är jag en psykopat som tänker mörda dig.

Det är meningen att vi ska skriva en uppgift om bilden också. Jag vet inte, jag kanske måste byta bild, dels känner jag inte jättemycket för Prince-bilden, dels ska vi tydligen prata mer om könsroller och bilder i nästa kurs och dessutom är det kanske olämpligt att göra en djupdykning i mina tankar och känslor kring nakna män?